So it was told...

När jag allena på Vallmoss gå
Jag hörde två korpar, dom talte så
Den ene sa till den andre vänta
//Vart skall vi idag vår föda hämta//

Bak Grästorps dike, den gamle visste
Där ligger en nyslagen riddar förvisst
Och ingen annan vet att han ligger där
//Än hans hök, hans hund o hans hjärtans kär//

Hans hund den jagar i mörkan skog
Hans hök den söker bak skyn sitt rov
Hans hjärtans kär har givit en ann sin tro
//Så vi kan äta vår mat i ro//

Hans vita halsben kan du sitta på
Så hackar jag ut hans ögon blå
Och med en lock av hans gyllne hår
//Vi täcker vårt rede nästa vår//

Blott skogens fåglar för honom sörja
Vad som hänt honom ingen spörja
Över hans kalla och vita ben
//Där blåser för evigt en bister vind//