Under åren
styrka och ära
vunnits i strid
vänner många
fulla och glada
frändats med sup
en Älvens man
äras idag

Kväden oreras
i tid och otid
på Drott
det kvätts
även spontant
med rustung röv
Toke kvitt
kvätt och kvidit

Gammal är äldst
ältas visdom
åren många
mäter ikapp
Toke syns nu
på fältet stå
likt krokigt spjut
med smärta i rygg

Från en tok
till en annan
av vishet i rus
lärdom viktig
all gästfrihet
skald vill gälda
en skål, en gåva
till Toke såklart

Loke kruset
länsat lämnat
Tuva lagar
Lokes illdåd

Krusets vågor
vigde bordet
supen skald
sörplar öl

Skränande gycklare
gäckar gäster
i borgens väggar
väsnet ljuder

Ravn flyger
färdas österut
fäster blick
på fjärran land
styr mot
mäktigt Miklagård
kallar gör
Byzantisk kung

Variag finner
föga kamp
uttråkad krigare
greppar krus
kjeserlig vinsäck
vältrar i palats
vandrar håglöst
i lättklätt harem

Kastas ut
ur palats
Ravn hamnar
i rökigt kvarter
bjuds sitta
i siden divan
kämpe möter
märklig pipa

Mången skatt
på marknad
silke i balar
säckar med silver
handsmidd våg
att väga sold
sådan vänder
Väring hemåt

Härmän samlas
på Spjutkusts stränder
båtar fylles
borden bångnar
Segel hissas
på saltan sjö
Daner bjuder
till dråparens dans

Stridsmän mäta
styrka och ära
i Krigarens namn
kamp nu stundar
Trenne gånger
Tvisten vunnits
Daners blod
i bäckar runnit

Loke nu ler
lurar Tor
hånad åskgud
hällregn fäller
spjutmän halkar
snubblar i skog
Daners bärsärkar
linjen bryter

Stridslärmet tystnat
dansen stannat
sista kampen
Daner segrat
segerviss fana
synes dock
klarrött vajjar
Krigaren i vinden

I mörkan skog
siktas Ulven
jagad av bonde
från jaktmark sin
vinter stundar
bara fåren säkra
härd saknas
hem ej byggt

I mörkan skog
storbonde vet
virke till långhus
växer starkt
med yxa sliten
från skogen vänder
vagnen fylld
med fällda Askar

Pålverk spetsiga
skyddar från Ulv
präktiga gårdar
pryder skogsbrynet
fåren säkra
kornet sått
länge skall bonden
leva gott

I Asgård tvistar // Oden och Loke
Loke Luras // Oden letar
Skägget tovigt // Kam tarvas
Oden vredgas // Loke i onåd

"Var e kammen!" // Vrålar Oden
Loke mjuknar // "I Midgård..."
"Vid Hels portar" // "Hitta kammen!"
"Ja, ja, lugn" // Lismar Loke

I midgård sker // Nu märkliga ting
Vid Älvens strand // Ravn skryter
Gjort ett kap // Köpt en kam
Föga anas // Fångstens följd

Somliga ser // Listig skojare
Muttrande vandra // Mot Midgård
"Ve och olycka" // "Var e kammen?"
"Jag har glömt" // "Dess gömställe!"

Så minns Loke // "Flodens mynning, ack"
"Stormän vid Älven" // "Sluga i sinnet"
Loke kan bättre // Byter hamn, och
I småfolks skepnad // Han snor kam

Ravn besviken // Kammen borta
Kanske kan // Kammakaren laga
En fin kam // Till tomt fodral
Marknad måste // Minsann besökas

Annorstädes, Loke // I Asgård hos Oden
"Se.. som ny" // Stoltserar han
"Men vafalls!" // "Var e fodralet?!"
"Vådå? Vilket?" // "Vet inte?"

"Hämta hit" // "Fodralet, vid Hel!"
"Vart skall annars" // "Kammen vila?"
"I Högstes skägg?" // Hasplar Loke
Hastar sedan från // Högröd Oden

Uppgiven skojare // Åter till Midgård
Listig storman // Lurar Loke
Loke sliter // Sitt hår
Fodralet borta // Färdas mot Wollin

"Ve och olycka!" // "Varför jag?"
Lokes skepnad // Skiftar igen
Som Rysk kammakare // Han rusar efter
I Polen luras // stormän listigt

Kam och fodral // Kan nu tryggt
Ses hänga // I Högstes bälte
Kanske hittar // Ravn sin kam
Då Högste bjuder // Honom hem

Silverpilen landat
på sandväg säkert
slirigt sladdat
så Segelora siktas

Vänner super
virket värmer
ölet sinat
öster om Älven

Segelora marknad
slutligen stilla
stormän däckat
i särklass sist

(varpå Kettil stämmer in med en brakfis
samt ett lika spontant kväde)
Sällsamt ljöd
stjärtens sång